Ersättning vid trafikskada: verkliga fall # 1

På advokatbyrån arbetar vi i stor utsträckning med ärenden som gäller trafikskador. Skaderegleringen sker gentemot fordonet som den skadade befann sig i, eller rättare sagt det försäkringsbolag som bilen var försäkrat genom. Blir man påkörd när man inte sitter i en bil – när man är ute och går, till exempel – så är det bilens försäkring som går att ta i anspråk.

Vissa bilar är dock oförsäkrade, och vissa smiter från trafikolyckor. Då är man ändå försäkrad genom Trafikförsäkringsföreningen.

Det vanliga är att trafikskaderegleringen gentemot försäkringsbolaget sker utan några större konflikter. Man kanske blir oense om en och annan mindre post, men den skadade blir ofta nöjd med helheten.

Den här texten tar vi upp ett par konkreta exempel på trafikskadereglering som vi på byrån har arbetat med.

Ombud

Ofta har den skadade möjligheten att anlita advokat utan kostnad. Försäkringsbolaget står ofta den kostnaden.

Trafikskadereglering slutar oftast utan tvist. Ärendet kan pågå många år, eftersom det kan ta lång tid innan man vet om den skadade kan komma tillbaka till ett vanligt arbete eller inte. Det kan även ta tid att veta om besvären – eller vissa besvär – blir kvarstående eller inte.

Under flera år har ett mindre antal av våra ärenden varje år gått till domstol. Det beror på att vi och vissa av våra klienter har ansett att försäkringsbolaget inte har gett klienterna den ersättning som borde ha utgått i anledning av skadan. Om ärendet går till domstol handlar det ofta om betydande belopp för den enskilde. Ärendena går bara till domstol via advokatbyrån om både vi och klienterna själva är missnöjda.

När vi som ombud medverkar till att starta en tvist i ett ärende om trafikskadereglering är det således alltid så att även vi ombud anser att klienten har fått mindre än vad klienten har rätt till. Vi anser i så fall dessutom att det går att bevisa att klienten har rätt. Om vi själva inte tror att vi klarar av att bevisa att klienten har rätt inleder vi inte någon process. Då kan vi inte ta på oss uppdraget utan måste då be klienten att antingen ge upp eller kontakta annat ombud. Det går inte påbörja en tvist om vi inte själva tror att målet kommer sluta bra för klienten.

Vissa klienter är redan inställda på att starta en process, medan andra är tveksamma. Några klienter vill inte alls. Men man ska komma ihåg att det är svårt för klienterna att bedöma hur processläget - alltså chanserna till framgång i domstol - ser ut. Rätt eller fel handlar ju i praktiken om att kunna bevisa sin rätt.

Den som vill starta en process bör således ta reda på hur advokaten ser på saken. Om vi på advokatbyrån själva är optimistiska är det en optimism att lita på, eftersom den är grundad på kunskap i arbetet med att processa. Är vi negativa eller tveksamma bör klienten kanske inte gå vidare, alternativt höra efter med en annan advokatbyrå om de tycker likadant.

Vad handlar processerna om, förutom pengar? Oftast handlar det om orsakssamband. Klienten har en skada, men försäkringsbolaget (via en eller flera av sina förtroendeläkare) anser att det inte är styrkt att skadan beror på trafikolyckan.

Förtroendeläkarnas skrivelser före en process är ofta korta och – kanske just därför – svåra att förstå.

Kvinna, 46 år

Hon var med om en trafikolycka 2009. Hon fick ont i anslutning till olyckan, men åkte inte till akuten. Det onda gav inte med sig, och efter fem dagar besökte hon därför vårdcentralen. Därefter handlar det om ett omfattande antal besök hos läkare.

Försäkringsbolagets läkare skrev att eftersom kvinnan inte omgående sökte läkarvård så kan hennes nackbesvär inte bero på någon trafikolycka. Läkaren skrev också att hastigheten på det fordon som körde på vår klients fordon var för låg vid olyckan för att kunna orsaka en nackskada.

Klienten fick i slutet av 2011 beskedet av försäkringsbolaget att hon inte kunde få någon ersättning för den nackskada hon har. Därefter blev vi kontaktade av klienten. Vi tog del av alla hennes handlingar, däribland journaler, invaliditetsintyg och inte minst klientens egen berättelse om olyckan.

Klienten berättade för oss att hon inte hade några nackbesvär före olyckan. Hennes påstående hade stöd i hennes sjukjournaler och i uppgifter från anhöriga och vänner.

Klienten hade också 100 % stöd av sin egen läkare. Den egna läkaren såg ingen annan förklaring till besvären än just olyckan. Hennes läkare hade därför skrivit ett mycket utförligt och bra invaliditetsintyg. Med bra menas att intyget var lätt att förstå även för oss som inte är läkare.

Försäkringsbolagets läkares utlåtande lät onekligen märkligt. För det första är det inte alla som besöker akuten efter en trafikolycka. Många tror att det onda kommer att ge med sig efter en kortare tid, men så blir inte alltid fallet. För det andra blev klienten påkörd bakifrån, och vilken hastighet hon blev påkörd vet bara den som körde på henne. Har den som körde talat sanning när han sa att hastigheten var 50 km/tim? Kanske, kanske inte. Många som har begått fel tummar på sanningen. Vår yrkesmässiga erfarenhet är dessutom att 50 km/tim är nog för att förorsaka en bestående nackskada.

Viktigast av allt: om klienten inte hade nackbesvär innan trafikolyckan, men fick nackbesvär i samband med olyckan, är det enligt vår uppfattning till 100 % klarlagt vad hennes nackbesvär beror på.

Klienten hade två försäkringar: bilförsäkringen och hemförsäkringen. Ersättning för invaliditet går att få från båda försäkringarna.

Bilförsäkringen godtog till slut (utom rätta) att utge ersättning för invaliditet motsvarande en invaliditet om 6 %. Kvinnans läkare hade bedömt invaliditeten till 16 %.

Vi föreslog en kompromiss: ersättning utifrån 11 % (således att vi och motparten skulle mötas på halva vägen). Försäkringsbolaget tackade nej.

Ärendet gick då till domstol och slutade med en förlikning. Den skadade fick till sist ersättning som motsvarade 11 %.

Varför förlikas? Då vet både vi och klienten hur målet slutar. Det är svårt att veta hur en domstol bedömer invaliditetsgraden. Det ekonomiska utfallet var dessutom klienten nöjd med.

28-årig kvinna

Förlorad arbetsinkomst är ofta den viktigaste posten vid trafikskadereglering. Nedan följer ett exempel.

Den här klienten hade inte haft oss som ombud i det ursprungliga ärendet mot försäkringsbolaget. Klienten skadade sig illa och fick livränta av försäkringsbolaget. Med livränta fick hon en inkomst om ca 180 000 kr per år, vilket ger en inkomst om 15 000 kr i månaden.

Klienten var missnöjd med livräntan, men också missnöjd med ersättning för invaliditeten och utlägg.

 Vi gick igenom ärendet och delade klientens uppfattning att 15 000 kr i månaden var ett för lågt belopp. Vi ansåg dock att de handlingar hon hade tillgång till inte gav stöd för att invaliditetsersättningen var för låg. Utläggen handlade endast om några tusenlappar, så den frågan ansåg vi inte att det var möjligt att ta upp i domstol.

Vår uppfattning var att klienten skulle begära ungefär ytterligare 1 500 000 kr för inkomstförlust, vilket var det belopp som vår stämningsansökan till tingsrätten kom att omfatta.

Det fanns vissa bevisproblem i målet, som vi inte kan gå in på närmare. Bevisproblemen är i sig ganska tråkiga att läsa om, men förlorar man ett mål i ett ärende som gäller trafikskadereglering så handlar det ofta om att bevisningen inte räckte till.

Försäkringsbolaget lämnade förlikningsbud under målets gång. Från början var det mycket blygsamma bud, som klienten på vår inrådan tackade nej till.

Till slut kom ett bud på 750 000 kr, vilket klienten på vår inrådan tackade ja till.

Varför tacka ja till 750 000 kr, när ens yrkande är 1 500 000 kr? Yrkandet kan ha varit något i överkant, och 750 000 kr är ett stort belopp för många klienter. Bevisproblemen som fanns hade dessutom kunnat sätta stopp för en vinnande dom.

Förlikningen innebar också slut på processandet och pengar i handen direkt i stället för om flera år.

När det gäller inkomstförlust är vår uppfattning att den skadade inte ska ge med sig när det handlar om större belopp. Det är nästan alltid värt att ta risken att processa om advokaten tror på målet.

Övrigt

De flesta ärenden om trafikskadereglering slutar utan process. Vår uppfattning är generellt att försäkringsbolagen är bra att ha att göra med. Men det är alltid viktigt att bevaka sin egen rätt. Det underlättas ofta av att ha ett kunnigt och engagerat ombud som biträde.

Att arbeta med trafikskadeärenden har underlättats av dagen teknik. Med många klienter håller vi kontakten enbart via mail. Det betyder att klienterna kan skriva till oss när de vill. Att träffa alla klienter personligen, som förr i tiden, var inte effektivare. Visserligen är det mer socialt att träffas, men att sköta ärenden på distans möjliggör för advokatbyrån att arbeta mer effektivt med det vi är bra på, det vill säga att ta till vara våra klienters intressen.